Johanna Roth

Tog ledigt idag för att samla ihop min skeptiska kropp och knopp och ge Halmstad-kliniken en chans. 

Sedan graviditeten har min kropp gått utför gällande smärta, som jag mest upplevt vara besvärlig från nacke ner till bäcken/rumpa.

Ni som känner mig vet, att jag envist tränar, promenerar och försöker hitta balansen för att inte få mer ont dagen efter. I perioder kan det vara ett halvtidsjobb att ligga på golfboll, spikmatta och försöka lindra med sambons massage och värmedyna. 

Sambon har varit där, och blivit hjälp. Låsningar han haft i trettio år is no more. Så varför inte? Jag ger det en chans.

Var där i nära 1 h, fick ge min historia, blev undersökt och fick veta vad som var felet och var jag hade ont innan jag sagt det. 

Efter behandling av ett snedvridet bäcken, stel nacke och fastlåsta revben, en nerv i kläm, svag högerfot och ond vad ( en alldeles felfunktionell kropp, som han sa) så får vi nu se om det kan bli en varaktig förbättring.

Att ge det en chans känns i alla fall bra, det är den så värd min lilla kropp! Skönt att höra att jag gjort rätt som tränat balanserat (inte för tungt och lyssnat på kroppen) och försökt ta hand om mig.  Fortsättning följer!

Mamma och pappa följde med som sällskap.

Stannade och fikade på ett gediget 60-talsfik innan vi körde hemåt igen.

Blev otroligt trött efter promenaden, och antagligen behandlingen, så har nu sovit 20 minuter på köksbänken.

Dags att hacka chili, potatis, morötter, allsköns fisk, selleri och vinkoka musslor - det vankas fisksoppa och chablis när föräldrarna kommer på fredagsmys till oss. 

Så det är dags att sätta på musik, vänlig att laga mat, sjunga och dansa till - allt för att maten ska bli inspirerande att fixa och för att hjärtat ska bli glatt!

Kram ❤️ Johanna