Johanna Roth

Beslut som tas över medborgarna i Kronobergs huvud är många. Och besluten som tas över medarbetarna är ännu fler, och drabbar hårt.

Att i samma andetag som det klubbas igenom för att ett nytt sjukhus ska byggas, kommer beslut på att det ska sparas många miljoner i samma verksamhet.  Då bestäms det att hyrsjuksköterskor plötsligen inte alls ska bemanna verksamheterna, trots att det inte finns på långt när tillräckligt med sjuksköterskor.

Samtidigt som nytt sjukhus planeras får flera avdelningar på nuvarande sjukhus slås ihop för att det saknas personal. Det gör att åtskilliga vårdplatser försvinner, men inflödet av patienter gör det inte.

De patienter som kommer till våra sjukhus måste ju tas om hand, men det görs på platser som egentligen inte ska finnas  då det inte finns personal. Istället för att en sjuksköterska ska ta hand om 5-6 patienter får hen ta hand om 10-11 svårt sjuka, och skadade patienter. 

Det är inte bara en sängplats som behövs, det är kompetent personal som ska vårda de m som söker sig till oss – vare sig det är för akuta trauman eller för mer frivillig vård som att få en höft – eller knäprotes. 

Personal som jobbat i många år är trötta efter ständiga omställningar, med  sparkrav och samtidiga krav på att öka produktionen. Hur det ska gå till – det är frågan. Hur ska vårdköer till operation kunna minskas om det vare sig finns sängplatser eller personal att ta hand om dem som ska få en tid? Hur ska vårdköer till mottagningar i specialistvård kunna minskas, om det inte finns tillräckligt med läkare och sjuksköterskor som ska kunna möta dem som kommer? Och hur ska primärvården kunna möta behovet från medborgarna, som får vänta orimligt länge på att komma in till specialistsjukvården? De får hantera problemen tills patienten fått hjälp på rätt instans.

Hur ska nära vård kunna implementeras när bristen på både sjuksköterskor och läkare är uppenbar?  Försök med att lösa digifysiska möten må vara en väg, men den passar långt ifrån alla och kan heller inte ersätta fysiska besök helt och fullt så klart. Om det fanns stadigvarande läkare i primärvården, som känner sina patienter så kan det säkert fungera, men det känns mer som en utopi på många håll. Dessutom: m ed tanke på att vi har en ökad andel äldre som är över 80 år så kan vi förvänta oss ett ökat behov av akutsjukvård. Efter 2022 förväntas befolkningen av de som är över 80 är öka kraftigt. År 2034 förväntas ökningen vara 49% större än 2019. Visst är det ändå ganska talande siffror som uppmanar till rustning av sängplatser och personal framför allt. 

Efter år av pandemi, och extremt hårt arbetande personal behövs mer! Det behövs arbetsro, höjda löner och klart förbättrade arbetsvillkor.  Det behövs kloka beslut som bygger på fakta, inte på godtycklighet och förhoppningar om att det ska gå vägen. 

Det behövs respekt för sjukvårdspersonal, och för våra medborgare!

Det är ju faktiskt ändå regionens värdegrund. Eller hur?

/Joey ❤️