Johanna Roth

Ännu en magisk morgon att vakna till.

Sol över hav, människor som småpratar nedanför. En dag som vaknar.

Kört ett litet styrkepass innan frukost, skönt att komma igång och hålla igång lite. 

Får bli en promenad efter kaffet. Insupa vädret, värmen, semesterlivet. 

Mycket tankar i huvudet. 

Om att leva med npf-diagnos, adhd och också  autism. Somligt bekräftat per definition diagnosticerad och somligt diagnosticerat via kunskap och samtal med profession över nätet. Ment to be utrett IRL. För att få det bekräftat och för att slippa "försvara" det uppenbara. För att kanske få förståelse. Om inte annat så för sig själv. Och också för att kunna få stöd i olika vardagssaker.

Ser åter tillbaka, och tänker om någon förstått, om någon sett redan då - så hade det förmodligen varit lättare nu. Och gett mindre känsla av att inte duga, att förstöra och att vara till last. Hade en vetat så hade inställningen, kraven, varit annorlunda i perioder som krävt det. Om kunskapen funnits. Tänker också att för drygt 20 år sedan var nog kunskapen inom npf väldigt låg. Jag hade i alla fall ingen. Bara en känsla av att något var annorlunda jämfört med andra, i perioder, i speciella situationer. 

Försöker lära mig nytt.

Att lugnt i min värld inte alls är detsamma. Promenad, bad och käk på restaurang kan få en överstimulerad hjärna att gå i baklås, ge ångest som gör att en måste backa. Gå hem. Bädda in sig i det bekanta. För att, förhoppningsvis, få ny kraft. 

Så tänker jag på alla gånger vi var iväg, och hur jag pressade för att jag inte förstod…så sorgligt och så vansinnigt jobbigt att stå där på andra sidan med känslan av misslyckande. För att ingen förstod. Inte ens en själv.

Det jag försöker förstå är ju att det är annorlunda mot min egen rastlösa hjärna. Att det inte går att "skärpa till sig" utan det handlar om att anpassa sig efter dagen. Lite som kontot @orkidebarnsverige som beskriver högkänslighet, att efter en dag med mycket fokus, aktiviteter eller socialiserande behövs en dag helt off - fast här är det än mer uttalat. 

Här är det allt som inte är bekant som tar mer energi än från icke-npf-personer, och som kan resultera i ett behov av flera dagars alldeles lugn och stilla ro. 

Dags för mig att göra min morgonrutin, med tandborstning, fem inhalationer och sedan ta på mig träningsskorna för den dagliga promenaden.

Så får vi sedan se vad dagen har att bjuda på. 

Kanske en stund på stranden, i havsbruset. 

Kanske ännu en promenad.

Definitivt mer läsning…det är ju himmelskt att ha tiden att dyka ner i berättelser!

Idag är en ny dag, med lite ny kunskap och insikt. Om att allt får ha sin gång, och att min rastlösa hjärna behöver lite andra saker.

Gott så!

Kram ❤️ Johanna