Om det går.
Sovit ryckigt. Drömt
Stod där i badrummet på morgonen, med sambon intill mig. Tänkte på den verklighet som en vaknar upp till, som idag blev så bisarrt olika.
Där stod jag med mannen min, min blivande make. Morgontrötta men glada över att kunna krama om varann. Säga god morgon.
För andra började dagen i en helt ny verklighet, förmodligen omöjlig att ta in. Ensam, utan sin livspartner.
Utan morgonkram i rufsigt hår. Utan planer tillsammans, utan småprat över morgonens nyheter.
En ny verklighet att börja röra sig i.
Om det går. När det går.
Det gör fysiskt ont i kroppen att tänka på det, att tänka på paniken, på sorgen och skräcken. På det ofattbara.
Och på de där stegen som liksom måste börja gå en ny väg.
En tung dag på jobbet. Mycket känslor. En overklighet mitt i livet som pågår.
Gick en promenad med god vän efter jobbet. I duggregn men varm kväll. Skönt att gå och att snacka. Att få luft i skallen.
Att bara gå och inse att jag kan det, att mitt liv just nu känns lika tryggt som vanligt. Det är en ynnest. En icke självklar sådan.
Och något att vara så oerhört tacksam över.
Bar farmor Majas smycke idag. Kändes rätt och fint att ha henne nära mig.
Kram ❤️ Johanna