Bara håll om.
När jag gick hem från bion ringde jag mannen min. För att höra hans röst, känna honom nära mig. Ringde också en av mina närmsta vänner, i en obegriplig stund.
Väl hemma gick jag rakt in i mannens famn.
Ibland är livet så ofattbart grymt, så fullständigt rubbat ur sin vanliga bana.
Hemska saker händer, döden finns alltid på något sätt närvarande. Men inte detta. Inte på det här sättet.
Det är för sjukt. För vidrigt. Det går inte att ta in.
Mina tankar finns hos dem som lämnats kvar, med alla hur, vem och varför, och en avgrundsdjup sorg. Det är inte greppbart.
Det är inte greppbart att något sådant kan hända här, i ett vanligt villaområde. En vanlig människa, med ett vanligt liv.
Som fick sluta på det mest tragiska sätt.
För att…?
Moder Jord.
Omfamna nu de runtomkring. Varmt och stabilt. Bara håll om.
❤️