Mer av mitt jag.
Har nog aldrig haft en bukett så länge! Stått sedan 19 april, har tagit bort en ros som gav upp annars är den lika fin. Måste varit kärlek i den!
I vår trädgård börjar det komma upp trevligheter, äntligen! En trädgård som är i vinteride är väl inte supervacker precis men nu går vi mot bättre tider. Gillar perioden där en upptäcker nya små växter för varje dag, när trädgården ändrar utseende mest
hela tiden.
Hälsade på mamma och pappa i eftermiddag, även där är det vackert nu.
Fint att sitta på deras balkong och snicksnacka en stund innan promenad till gymmet.
Tänkt en del. På att jag, efter min älskade unges diagnos, liksom tillåtit mig själv att bli mer av mitt jag. Att jag hittat den där delen av mig som jag gömt undan, av år av redighet. På något sätt har år av kaos tidigare gjort att jag liksom var
tvungen att hålla ihop ännu mer, varit mer fyrkantig och mer ordentlig än jag egentligen varit. Framförallt under många år när min dotter och killarna var små. Har pendlat så mycket i livet, mellan ena sidan till den andra, från svart till vitt
och norr och söder. För att få någon ordning på något alls så skapade jag ordning på ytan, utan att mitt inre hängde med alltid.
Ordningsam är jag, och har fortsatt att vara för att jag trivs bäst då. Gillar planering, även om spontana infall också funkar. Mitt inre är ganska spattigt, hjärnan spinner mycket och ger mig sällan ro så då är ordning omkring bra.
Men min hjärna får spinna, jag får pendla mellan lågt och högt, lugn och icke lugn, stilla stund i soffan till tokdans och högsång i köket. Allt är okej, allt får plats. Jag behöver inte hålla inne något i hur jag nu lever. Får vara liten och ansvarsfull,
stor och lekfull, allt i ett.
Kan ta en diskussion ena stunden och i nästa krypa in i min älsklings armhåla.
Men ibland känner jag själv att jag blir för mycket, avbryter för lätt, låter för mycket, är för osamlad. Då blir det jobbigt, då får jag dåligt samvete för att jag kanske gick på för hårt, sa för vasst, blev otrevlig. Jag som många år maskerade allt
det, höll inne med och var hellre tyst, bet ihop.
Men jag ger mig den friheten nu, att det är okej ändå att vara alla sidor även om det ibland kostar på. Även om det ibland passar bättre att hålla igen, åtminstone stundvis.
Får lära mig på nytt, känns det som, även om den största lärdomen är att jag är fri att vara precis den jag föddes till.
Rätt härligt ändå!
Kram ❤️ Johanna