Johanna Roth

Är så otroligt tacksam för att min pappa blev just min. En stöttepelare genom hela livet, en människa som alltid stått på min sida även om  han säkert kliat sig i huvudet flera gånger. Undrar vad jag hållit på med.

Ändå har han stått stadigt, lyssnat, kramar om och varit en axel att luta sig mot.

Så värd massa fir på sin 83:e födelsedag! 

Mamma lagat så god mat och rabarberpajer, och kvällen var så fin och mysig!

Också min stöttepelare i livet, min mamma. Tänker ofta på hur tacksam jag är för mina föräldrar, en sådan ynnest att liksom alltid känna att de vill mitt bästa. Att det är de som alltid fått mig att känna mig älskad även om allt runtomkring svajat ordentligt i alla konstiga livsval jag gjort genom livet. Tänker ofta att de kommer att vara de enda som alltid älskar mig, oavsett knasigheter. Den kärleken mellan förälder och barn är onekligen speciell, liksom patriotisk på sitt sätt. 

Just nu är världen vacker, trots seglungs av allt pollen. Naturen är vacker, firet ikväll var vackert. Min blivande make likaså. 

Gillar det epitetet, blivande make och blivande fru. Det är fint att få kalla honom, som varit min sambo i typ 10 år för det. 

Om ett år är vi det på riktigt! Känns så härligt och busigt liksom att så här vid plus 50 få njuta av planering inför bröllop och festligheter och sedan få stå brud. Med mannen i mitt liv!

Tack dagen- du var bra efter cortisonbehandling:-)

Imorgon hoppas jag på regn och lungs som vill ge mig luft då jag ska utföra viktigheter: sjunga på barndop! En ära att få göra, för gammal kompis i min hembygd vars barnbarn ska få vatten på huvudet. Fint!

Kram och godnatt❤️

Johanna