Det som betyder något.
Efterlängtat häng med kollegorna.
Känns som dåtid och nutid. Oceaner av tid emellan, som gjort att vi alla isolerat oss.
Kretsen vi haft nära i två år har varit starkt begränsad, sättet vi umgåtts på likaså.
Och så nu, öppnar möjligheten upp för umgänge, i en brinnande värld. Det känns som att vi behöver det. Glädjen att ses, lite flärd, skratt och flams. För att sedan orka ta in omvärlden igen.
Den ligger där hela tiden, oron.
Kan inte fjärma mig, utan den pockar på uppmärksamhet mest hela tiden fast jag försöker läsa och lyssna begränsat. För att inte bli så ångestfylld att jag inte kan fungera.
Att umgås, att krama nära och kära, att skoja, gråta och prata…så viktigt.
Att se varandra. Ta in. Omge oss med människor vi älskar.
Det som betyder något…att få vara frisk och omge sig med kärlek och bra människor.
❤️
Kram Joey