Att bara kunna gå ut…!
Förbättring mot igår, känner av magkatarren som en dov filur i magen som kallar på uppmärksamhet hela tiden. Men den är liksom bara där, smånynnar lite lågmält. Från skriket i tisdags så är det här som en västanfläkt, och det går på rätt håll.
Hoppar över min långtidsantibiotika några dagar, för att se om det kan bli bättre lite fortare. Känner dock av det i lungsen, så den där balansen är inte alltid så lätt att uppnå.
Får köra lite mer inhalationer som kompensation, så hoppas jag att det håller sig.
Tog en skön runda idag också, utan jogging. Det blev en kvick promenad och ett litet styrkepass efteråt. För att få cirkulation i alla muskler, dra in syret.
Att bara kunna gå ut…!
I solen, i friheten. Utan rädsla för bomber och kulor, utan att behöva springa i zick Zack för att undvika prickskyttar.
Att bara kunna gå ut…en sådan otrolig grej, som alla borde kunna göra men som inte är en självklarhet.
En månad sedan kriget i Ukraina startade, och livet vändes upp och ner. Det upptar mycket av mina tankar, skapar oro. För människorna som är kvar där, för de som flyr och har flytt. För hur livet ska bli för dem. Vilka trauman de har med sig, hur de ska
kunna bearbeta dem.
Och tankar finns på om han, maktgalningen, kommer att göra verklighet av sina hot mot oss, mot andra länder.
Att bara kunna gå ut…!
Något som borde vara precis så självklart som så.
Jag njöt där jag gick.
Andades in långt ner i lungsen, kände solen mot ansiktet, vinden i håret.
Friheten.
Något så vackert.
❤️
Kram Johanna