Allt annat än futtigt.
Ibland känns ens eget så futtigt.
Mitt i en storm av oroligheter i världen, så blir ens eget med lite perspektiv som en liten plutt i universum. Vilket det så klart alltid är, men ibland känns det mer så än annars.
Ändå är ju det jag gör här och nu ändå viktigt. För mig, för de runtomkring och för de människor jag i mitt jobb vill göra gott för.
Det är lätt att se saker som meningslösa, men tänker också att det då är viktigt att lyfta blicken.
Se min nästa, ge ett leende, nynna en sång, njuta solen, vinden, doften.
Smaka maten, drycken och se det vackra. Krama om, kyssa och ta på min älskade. Säga att jag älskar.
Finns mycket att vara glad åt.
Rester som blir nya maträtter, blommor som klipps ned som blir nya krukväxter, tulpaner i vas och skratt vid matbordet.
Att se Husdrömmar och våndas över allt jobb samtidigt som glädjen finns att någon vågar, orkar ta sig an liksom omöjliga projekt. Som tycks obekymrade och verkligen lever för dagen. Den förmågan skulle en ha lite mer av. Eller jag. Jag skulle ha det.
Det är vårvinter igen.
Här inne har vi filtar och värme, och kan njuta av det. Av gemenskap och teve, småprat.
Det är ju allt annat än futtigt ändå.
Kram ❤️ Johanna