Vissa dagar.

(null)

Många tankar i huvudet, virvlande känslor i bröstet. 
Tänder ett ljus, försöker finna ron. Andningen.
Nås av budskapet att Björn Natthiko Lindeblad, buddistmunken, somnat in. Han med sin klokskap och ödmjukhet trots sin svåra sjukdom, han som omfamnade livet i det lilla. Hans bok, som kommer att vara den jag plockar fram med regelbundenhet när jag behöver. Kluddar i kanten, stryker under. 
Hoppas det var ett fin avslut och skön överraskning det du möttes av…!

Tittar in i ljuset.
Andas in på åtta, ut på lika många.
För att få ner lugnet, där nere i magen.
Tänker på hur många gånger vi gör små saker till stora bekymmer, istället för att försöka stilla oss, stå lite vid sidan av och andas. Försöka stå där, lugna, ta in det som sker utan omedelbar reaktion. 
Den omedelbara reaktionen, så svår att styra. Orden, som liksom bara tycks kasta sig ut. Så svåra att stilla.
Försöker lära mig, lite i taget, dag för dag.
För att bli en bättre medmänniska, för att själv må bättre. 
En evig trappa med små steg fram, och stora tillbaka för att försöka på nytt. 

Skulle behöva skriva dagen lång.
Ta en långpromenad.
Andas. 
Kanske måla.
Framför allt, bara vara ledig.
Vissa dagar är det bara så.
Det är okej.

Tittar in i ljuset.
Andas.
Hör Bo Kaspers orkester, som tröstar. Omfamnar.

Så.
Plikten kallar.

(null)

❤️
Joey

Kommentera här: