Nästan som mars…
Ljuset när solen flödar in är ju helt underbart.
Vårt kök är bästa platsen, liksom vardagsrummet, som har fönstren mot söder. De tar emot allt ljus, och lämnar ingen yta i skugga.
Efter riktigt långa promenader ett par dagar fick det bli en kortare idag. Min höft har gjort apont, som knivar rakt in, dessa nätter så har behövt gå upp och stoppa i mig värktabletter.
Lite vänlighet behövde den således en dag, och imorgon är en annan dag! Om lite drygt får jag en cortisonspruta igen, det tar värsta gnaget och gör att jag kan motionera ordentligt. Och sova, inte minst.
Otroligt fint i bokhultet idag, när solen spelar i träden. Känns nästan som mars, med bara vägar och allt grus. Tänk…
Fick sällskap av bästa mamma och pappa på hockeyn idag! God mat och bra musik, det var ju tur när hockeyn var mer än lovligt trist!
Min lilla mamma och jag är väldigt lika ibland, ingen av oss kan sitta still när musiken går igång. Härligt med spritt i kroppen oavsett ålder! Love it!
Mitt i en orolig värld, med tankar om hur allt ska bli så blir somligt så oviktigt och annat än mer viktigt. De små sakerna, att digga till musiken, njuta av kaffet, av solen, samtalen och dansen, av älskog och kärlek, kramarna från människorna som är
nära - så stort i det lilla.
Att inte irritera sig, göra smått till stort, att se glaset som halvtomt istället för halvfullt…att välja sina strider. Också så viktigt.
Att ta vara på det vi har.
Glädjas mer. Vara tacksamma.
En del lördagstankar så här vid brasan, med Kung Fu Panda på teve. Bara det!
Kram ❤️ Joey