Johanna Roth

Har sett solen inifrån, och ändå njutit av ljuset. Stått på balkongen en liten stund för att få syre i lungorna. 

Ett dygn efter cortison i led ska en hålla sig lugn så det är var jag gjort, lydig som få.

Dock toklängtat efter långpromenad. Hade varit skön efter tämligen rivig dag. Har tyvärr fått avboka planerade operationer på grund av vårdplatsbrist. Så sorgligt att sjukvården, som trots allt är fantastisk i vårt land, ändå tycks nedmonterat bit för bit. Hoppas liksom varje dag att politiken ska få upp ögonen, på riktigt, för att uppgradera den igen. 

Att vila ögonen på vackra tulpaner är bra för själen, för huvudet. Att laga mat, utan musik eller podd. Bara tystnaden och mina egna tankar. Behöver det mer.

När jag promenerar, gör praktiska saker. Inte alltid koppla upp mig mot något utan låta tankarna vandra fritt. 

Ska försöka det, lite mer. 

Sitter med värmedyna i favoritfåtöljen nu.

Tittar på dokumentären Bergen-Belsen. Så otroligt vidriga tankar som kan förgifta allt, som ledde till en så oerhörd katastrof. Så sjukt. 

Som tonåring var jag där, med familjen, upplevde det så förfärligt, minns tystnaden där. Att inga fåglar sjöng, som om stället fortfarande var på all död som varit där.

Som när vi var i Auschwitz. Obeskrivbart att se det, denna utrotning, byggnader och också denna tystnad. 

Som om fåglarna kände att här ska det vara tyst, här vågar vi inte sjunga.

Jag tycker det är viktigt att se det, att låta barn se det. Att läsa om det, se dokumentärer och höra de som fortfarande kan berätta. Allt som hänt är vår historia. Oavsett. Den berör på olika sätt, i olika perioder. 

Och kanske kan vi lära oss något, även om en ibland tvivlar. Men hoppet. Det finns där. 

Hoppet om bättring, om att skapa en bättre historia.

Kramar ❤️ Joey