Allt hänger på det.
Vågade ta en promenad idag, en liten en på dryga 3 km. Efter cortisoninjektion ska en hålla sig stilla i ett dygn och sedan vara måttlig i ytterligare några dagar enligt ortopedenläkaren som skriver remissen.
Skönt med lite rörelse och luft, efter ett litet styrkepass för överkroppen.
Pratade med illförkyld brorsa under promenaden. Även mor min ligger i förkylning. Hoppas innerligt att det inte är covid. Hur det än är är det oroligt, då det är ett sjukt lurigt virus som ologiskt och slumpmässigt slår till lite som det vill.
Även om människor verkar tycka att faran helt är över så ligger det trots allt 25 personer inlagda i vår region. En läggs inte in om inte behovet finns. Det är faktiskt så att det just nu saknas vårdplatser, så det läggs definitivt inte in patienter
"bara för att".
Just nu får vi åter avboka planerade operationer för att det saknas vårdplatser. För att kunna lägga in en patient måste det finnas personal för alla platser, för varje patient. Det säger sig själv, men just nu är det inte självklart. Det känns otroligt
sorgligt…!
Vill ha en supervändning. Med bra löner som lockar och som då ger bra bemanning, goda villkor med färre patienter per vårdpersonal så att alla som arbetar i sjukvården orkar och dessutom kan få känslan att älskarsitt arbete.
Det måste väl gå?
Fortfarande finns det fler än vi som har julbelysningen kvar utomhus. Det är så fint och mysigt! Min käre sambo frågar lite försynt ibland om det är dags att ta ner vår balkongbelysning men nja…vi väntar lite. I alla fall till sista januari. Om ljuset
kommit lite tydligare. Allt hänger på det. Ljuset.
Njuter fina tulpaner även i vardagsrummet. Fick de av yngsta bonusdottern igår, bara så där! En fin överraskning onekligen. Härligt och liksom livgivande med dessa ljuvliga blommor!
Efter grönsakssoppa och fralla är jag otroligt mätt, sitter i fåtöljen och kollar Go kväll medan Patrik har möte på datorn.
Blir lite läsning nu, innan ett avsnitt av den något sjuka serien Yellowstone.
God kväll till er!
❤️
Kram Johanna