Johanna Roth

Som vår i luften. 

Försiktigt fågelkvitter i Bokhultet, sol som värmde, blött i marken. 

Känner med varje cell hur efterlängtad denna vår är, kanske mer än någonsin. 

Finns det nu det där hoppet, på riktigt, vågar en tro det…?

Att vi släpps ut, igen, på grönbete.

Ett kosläpp med lyckliga människosjälar som dansar ut på grönbete. 

Låt det bli så. Låt det hålla. 

För jäklar vad vi behöver det, den där friheten att kunna vara bland folk utan att vara rädd för smitta. 

Samtidigt har de här åren lett till viss eftertänksamhet, att vara nöjd i det lilla, ta vara på det vi har. De flesta av oss har verkligen anpassat oss till de förutsättningar som funnits med kaffe, middagar, födelsedagar, jul och afterwork utomhus - i alla väder, vid alla tillfällen , det är ändå fint. Att vi så gärna velat ses, få variation att inga hinder fanns trots ösregn eller minusgrader. 

Det är något att ta med sig, att vi kan så mycket mer än vi tidigare trott.

Går sällan utan podd eller musik i öronen.

Idag ville jag lyssna. På våren. Vinden. Bruset.

Ta in det där hoppet.

Det lever starkt, att få hoppsa ut med barfotafötter och känna att nu…nu återtar vi livet.

Kram ❤️ Johanna