Johanna Roth

Kan vara den finaste lekplats jag vet detta. Som en dröm hade det varit när jag var liten, tänk att leka att jag bodde där- i ett slott! Jag lekte ofta fantasilekar och gjorde det oftast som musikal, sjöng allt som hände och kanhända tvingade jag mina stackars kompisar att delta också…

Att efter tio timmar på jobbet byta om och ta en långpromenad känns ibland ännu mer nödvändigt. Idag var en sådan dag.

Behövde rensa skallen från en massa olika saker. 

Det pratas så mycket i politiken om nytt sjukhus eller inte, och var det i så fall ska ligga. Det stöts och blöts och krigas.

Det konstateras att vårdköerna måste minska, som att det är det största problemet. Ibland tillförs belöningspengar som delas ut till de regioner som liksom lyckas få till flest operationer.

Det som pratas minst om är hur en på ett eventuellt nytt sjukhus ska få stadigvarande, kompetent personal att vilja arbeta. Att få de som är kvar vilja fortsätta vara det, och att få tillbaka de medarbetare som flyttat på sig redan, som gått till andra vårdgivare eller till och med bytt bana. 

Det talas inget om hur lönerna ska höjas eller hur villkoren ska förbättras för att säkerställa personaltätheten som är själva grunden för att kunna få bort vårdköerna. 

Det som planeras är att bygga luftslott.

Att utmåla fantastiska byggnader som ska säkerställa god vård för vår region säger ingenting om vem som ska ta hand om de som är tänkta att vårdas där, i det nya huset. Eller för all del, kanske i det renoverade gamla. Oavsett så behövs det börjas i rätt ände.

Utan distriktsläkare går det inte att jobba för att utöka den nära vården. Utan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor går det inte att bedriva sjukvård som ska jobba för att fler får hjälp med akutsjukvård och planerade operationer. För att det ska gå måste antalet patienter per sjuksköterska begränsas så att en säker och trygg vård kan ges. 

Och kanske bör värdet av att kunna ge ett extra samtal, tröst, en klapp eller en extra kopp kaffe till sina patienter uppvärderas.

Kanske vill vi att personalen ska ha tid med oss när vi är patienter, och faktiskt hinna komma tillbaka och kolla upp ifall smärtlindringen funkade, ifall maten åts upp eller om drycken tog slut. 

Och kanske vill vi att personalen ska hinna gå på toaletten, hinna äta och också krama om sin kollega som har en dipp för att även hen ska orka lite till. 

Det borde inte vara så svårt att förstå att den ekvationen måste gå ihop innan det diskuteras nytt eller renovering av befintligt. 

Men vem vet. 

Jag kan ha fel.

❤️

Joey