Fint och så fel.
Ibland är det nödvändigt att plantera, rumstera om, rensa ut - för att få ut sig det som tynger. Eller göra något av känslorna åtminstone. Inte bara ha dem där.
Att gräva eller göra någon slags städprocess får känslorna mer hanterbara, inte så flyktiga och obegripliga.
Köpte små blommor innan sommarbilstur till kyrkogården. För att jag visste vad som behövdes efteråt. Både grävandet, nedskitandet och det fina.
Så onödigt.
Döden. Vad är meningen liksom…?
Jo jag vet att det är så livets regler ser ut men jag tycker ändå att det är onödigt att en rycks bort, och ibland alldeles för tidigt.
Tänker att jag ska bli bättre på att göra det spontana, träffa dem som dyker upp som en tanke. Inte vänta. Inte tro att det kommer en tid. Sedan.
Att rycka tag i ögonblicket som flimrar förbi, det är det viktiga.
Fin att åka öppet, i sol. Se hennes namn på denna vackra sten. Fint och så fel, på samma gång. Omfamning av mannen där vi stod en stund. Lola….hoppas du ändå ser. Är här, på något sätt.
Bokhultet och långpromenad, fågelsång och vår. Bonusson, bonusdotter och dotter.
Livet ändå.
❤️
Kram Joey