En stilla vals istället för en stormande tango.
En härlig dag, i Braås, när lillbonus Felicia hopptävlade med sin Nova. Blåsigt, men härligt, spännande och fint att se henne på hästryggen. Många fina pållar, men så klart var Nova snyggast!
Mamma och pappa hängde på också. Ett fint sätt att tillbringa söndagen på.
Härligt att köra min lilla fantastiska bil också. Är fortfarande kär i den.
Det var tämligen sandigt och blåsigt vid hoppningen. Kändes som när en var på Roskildefestival ungefär, när det blåst sand in i varje por på kroppen efter fyra dagar boende, gående, lyssnandes på de åkrar där hela festivalen var, lite härligt ändå!
Körde ett bra pass på gymmet, otroligt skönt att kunna köra benböj igen. Känns som att det var fästet till lårmuskeln som fick sig en kyss av intervallerna på löpbandet. Men idag kunde jag börja försiktigt att köra benstyrka igen, utan så mycket belastning
dock. Det tar sig, och det är bra. Räcker så bra med allt annat som är knas i mitt måndagsexemplar till lekamen.
Men ändå! Den har burit mig i 52 år, och gillar att gå, träna, dansa, älska och bara finnas till. Den har burit min älskade unge, och det är det största! Så den är ju så väldigt bra ändå.
Tack kroppen för att du svarat an så mycket genom livet, även om vi ibland fått dansa en stilla vals istället för en stormande tango.
Det är okej, det också.
Kram ❤️ Johanna