Sannerligen magi.
Att vara här igen känns väldigt härligt.
Två år nästan på dagen sedan vi var här senast, då med våra vänner från Karlshamn. En natt vaknade vi allihop samma tid, av världens åskväder. Blixtrarna kom i ett och mullret låg konstant på den mörka himmelen.
Har vi otur så ställer Tor till med ett satans åskväder även denna resa, men idag njuter vi!
Satt här igår när vi kom fram.
Balkongen i ljummen kväll, och varsitt glas rödtjut. Som traditionen bjuder, för att känna in att en liksom är här. Utsikten från balkongen är lite av en magi. Älskar den.
Vi bor på en ganska stilla gata, men ändå så nära till allt. Livets liv!!
I morse vaknade jag tidigt, trots inte många timmars sömn. Några djupskrålande fåglar höll låda, så gick upp och satte mig på balkongen. Tittade ut, mediterade lite, tog in.
Promenerat till Santa Barbara, efter frukost. Svettades som en tok, och konstaterade nöjt att jag nu utan problem kunde gå upp utan avbrott. Innan min långtidsantibiotika och med mina dåvarande seglungor var det omöjligt. DET är sannerligen en magi som
jag är tacksam för. Att få känna att kroppen vill samma sak som huvudet!
Tog en glass här uppe, satt i solen och njöt.
Nu blir det lite slapp på den bakre balkongen, lite blogg och läsning när molnen börjar måla himlen.
Ikväll blir det en runda på stan, en bit mat på något trevligt ställe, ett glas rött.
Alltså det här…det är en sådan lyx som inte kan tas för given.
Dit upp gick vi idag, fast vägen är på andra sidan, så vi har inte klättrat. Ifall nu någon trodde att jag helt tappat det.
Kram ❤️ Johanna