Just det som gör det så åtråvärt?

(null)

Idag blev det en tur i Gamla stan, trappor upp i smala gränder, med väggmålningar och växter från balkonger och utanför de gamla dörrarna. Trettio grader varmt idag, så det blev en stund i solen efter frukost sedan skuggsida, efter dopp i havet.

(null)

Jag njuter här, av ledigt, av värme, läsning, mannen och lugnet. Av allt vi kan ta in, få njuta av. 

En oro finns inuti, många tankar, om livets förgänglighet och skörhet. Att livet, precis som för min barndomsvän, bara kan ryckas ifrån en på en enda sekund. Från fullt liv till inget mer. Det stökar om, rör upp och ger både en djupare tacksamhet men också mer oro för livets vindlingar. 
Jag vill leva, älskar att leva!
Och jag vill finnas länge för den som tycker sig behöva mig i sitt liv. Vill kunna vara ett stöd, på olika sätt genom livet. Tänker att en mamma borde få finnas länge för sina barn, men vet ju att den regeln verkligen inte finns. Finns ingen rim och reson eller logik när någon rycks bort. Det är bara så det är, och vi lever alla efter de premisserna. Försöker acceptera det, men lyckas just nu inget vidare med det. 
Å andra sidan. Hade jag älskat livet lika mycket om det inte var ändligt? Kanske är det just det som gör det så åtråvärt?

(null)

Njuter likafullt. Av fasadmålningarna, av skönheten här, av vänliga människor och enkelt liv. Av att kunna hänga på balkongen morgon som natt, i ljummet väder.

(null)

(null)

Tycker om vänligheten mot de mindre lyckligt lottade katterna i staden. Det finns människor som gör iordning sådana här små "pensionat", som ju är så fint! 
Som bakom oss, där massor av katter har sitt tillhåll och får mat och rent vatten dagligen. 

(null)

Det ser så härligt ut på gatorna, i gränderna. Här var vi och tittade på lägenhet innan vi köpte den vi nu har. Gamla och charmiga, men trånga och små, nästan omöjliga att flytta in och ur möbler på grund av smala trappor inomhus. Takterass verkar ju fantastiskt men en kan bara vara där sent om kvällen eller väldigt tidigt om morgonen då det blir stekhett.
Men att gå runt här, det är helt ljuvligt!

(null)

Mannen fotade mig i motljus, efter doppet idag. Så härligt att få doppa sig i nästan ljummet hav, känna saltet och sanden mot huden. 

Vi åt burgare till lunch, efter promenaden.
Ikväll blir det därför bara lite tomat, mozzarella, serrano och bröd till middag - vid hockeyn. I hemmets lugna vrå.
Det är så bra så!

Kram ❤️ Johanna 

Kommentera här: