De där stunderna.
En lång dags härlig utflykt, i bil, ut på landsbygden. Ekerö och Adelsö som liksom är landet-landet med hästgårdar, skog och vackra omgivningar.
Så otroligt fint att vara ihop, att ta vara på en helg på bästa sätt.
Lite bra motion och liksom balansövning genom hagen till ruinen. Där vid Alnö slöts de stadgar där det beslutades att adeln skulle bildas år 1280. Inte mycket kvar av gården med en liten ruin, eller ett stenröse i vacker natur var där i
alla fall.
En fin kyrka fanns också på platsen.
Tände ett ljus för Lola, för min barndomsvän, och vi tänkte på henne där. Pratat om henne, om hennes lugna, sköna sätt som alltid var en trygghet och en tillgång i alla sammanhang. Från fotbollslaget till kompisgänget. Så overkligt att det nu bara är
minnen bakåt. Fint ändå att plocka fram det, prata om och ge varandra lite styrka mitt i allt.
Nästa fredag ska jag sjunga för dig, Lola. Det känns fint och som ett verkligt hedersuppdrag, som jag vill göra bra. Och det känns så svårt, nästan overkligt svårt Jag vill sjunga för vår ungdom, för våra år, för den kärlek du fann i din man och
dina barn, för den vän du var. Jag önskar att du hör det från där du är.
Ikväll lagade vi mat hos brorsan, körde italienskt tema och är så mätt och go!
Edith var en trilskande knasboll med hela sitt känsloregister…som en trotsig liten unge.
En helg går fort, och finns nu i minnesbanken så länge vi går här på jorden. Det är fint, med de där stunderna som en kan plocka fram lite när som helst.
Kram ❤️ Johanna