Johanna Roth

Vägen dit kanske kantas av oro, tankar som irrar runt. Om hur det ska bli, vad som ska visa sig. Frågor om det kommer bli något en själv redan tänkt eller något annat, något som gör det oförberett och mer svårhanterligt. 

Oavsett så är svar bättre än frågan. 

Efter alla år, så många tankar och känslor som dansat virveldans med själen och gjort den trött, utmattad. För att i nästa stund skutta fram, med solen starkt skinande och vinden i håret. 

Förståelsen för det som är, omfamningen från sig själv när en landar i förklaringen. En lättnad, förmodligen, i takt med att verktyg kan ges, kanske lite ledning. Lite balsam åt en trött själ och kärlek åt att en är som en är, och vilan i att det är bra. Precis så.

Att få vara stilla, kramas om, bara vara. 

Landa här i soffan, med korsord om kvällen. I stillheten, i det bekanta. Vila i det trygga.  

Ibland behövs så lite.

Kanske bara en famn, mat och kärlek. 

Bara så.

Kram ❤️ Johanna