Känna livet med.
Skönt att landa hemma hos mor och far efter hektisk dag! Min lilla pappa fyller 82, så vi var där på god middag och uppvaktade honom på dagen.
Jag kunde nte ha en bättre pappa. Är så otroligt tacksam att han fick bästa vården där i Berlin för sju år sedan, och att vi fick ha honom kvar hos oss.
Alla borde få ha en bra pappa, en sådan som alltid finns där. Som lägger ner det han håller på med bara för att vara närvarande. Som ger de bästa kramarna, som liksom finns där även i stunder en inte är den starkast lysande stjärnan på olika sätt.
Som boostar ens självförtroende och självkänsla och som tror på en. Som rycker ut i nödläge och hjälper till, stöttar på de sätt han kan. En sån pappa har jag! Han är så värd massa fir!
Jag vet ju att det inte är så.
Alla har inte den där pappan, men kanske har en då en sådan mamma eller annan vuxen som känt en länge. Det kan räcka att ha en sån person, en vuxen människa som alltid finns där. Som en kan ringa mitt i natten, på väg hem från festen eller när det
tagit slut med kärleken. Vi behöver alla åtminstone en sådan bra människa för att känna att vi faktiskt klarar av det mesta.
Vi behöver ha någon att dela glädje med, och sorgen. Någon att prata med när livet är tungt, och när det händer roliga saker. Som verkligen, på djupet, kan känna med oss. Som liksom är vår spegel i smått och stort.
Önskar att ni alla har åtminstone en sådan människa i ett liv. För att orka lite till, för att skratta med, krama om igen. Se världen med, blommorna i trädgården och höra fåglarna med. Vila med, vara tyst med.
Känna livet med.
Kramar ❤️ Johanna