Johanna Roth

På gamla norr igår fotade jag mitt bland hyreshusen. Så blommande vackert överallt, även på "mitt gamla norr". 

Dit flyttade jag 1990 till min första lägenhet, efter att ha bott knappt ett år i Aneby ihopträngd med massor av ungdomar i en barack. 

Älskade den lägenheten! Den friheten, ytan. Och den var MIN.

Hade balkongen en halvtrappa upp, med trätrappa ner i gräset. Verkligen lyxigt. Där bodde jag i åtta år, tills jag träffade min dotters och mina två bonussöners pappa och vi flyttade till en större lägenhet på norr (som jag skrev om igår). Bodde på gamla norr sammanlagt i 18 år, så det känns ju som ett av mina "hemma".

Gick förbi, och in på skolgården där jag gick högstadiet. Gympasalen, den står där likadan i all sin fulhet. Kan känna hur det luktade i omklädningsrummet och i gympasalen, av svettiga tröjor bland hormonstinna ungdomar, och en djupt vedervärdig lukt från tjocka mattan...som jag hatade det huset, den salen!

Hatade den konformiteten, att alla liksom skulle spela handboll, volleyboll eller någon annan slags lagsport. Att en skulle stå där tills någon var tvungen att välja in en i sitt lag, och jag visste att de var högst missnöjda med att ha en bollhatande tjej i sitt lag. Som verkligen inte ville vara där och också visade det tydligt...jag kunde vända mig om, titta bort när jag såg att bollen kom emot mig - allt för att protestera mot detta illdåd. 

Ett än värre illdåd, så opsykologiskt så jag hoppas att det idag absolut inte förekommer, var när vi skulle stå i kö för att titta på en och en som hoppade över den bruna plinten, eller gjorde en kullerbytta eller skulle upp i de förbannade ringarna! Fler med mig avskydde det, jag vet det. Jag kunde skratta åt mig själv, men var mest bara arg över att vara tvungen att göra nåt så idiotiskt...

 Jag var den som nio av tio gånger meddelade läraren att "nej, jag tänker inte vara med. Jag springer fem km istället". Och det fick jag! Vilken frihet och vilka underbart flexibla (och antagligen dödströtta) lärare jag hade ändå. De ville att jag skulle visa min goda vilja åtminstone en gång sen fick jag ta på mig springskorna och var fri i spåret en timma.

Och jag är galet glad över att jag aldrig någonsin behöver gå in i en gympasal och göra saker mot min vilja igen! 

Jag har sett en otroligt stark dokumentär på SVT play, om barn som går på en Waldorfskola i Järna. Det är en f.d elev som intervjuar lärare och elever om hur det var, och många är de som har traumatiska upplevelser därifrån. En spännande dokumentär i tre delar, som visar på hur farligt det kan vara när någon karismatisk människa får grepp över en hel grupp och styr med järnhand. Väldigt likt hur en sekt är, att de såg sig som bättre, högre vetande än alla andra. Den gjorde avtryck.

Idag har jag fått min andra dos av vaccinet mot virushelvetet. Första dosen blev Astra Zeneca och nu blev det Moderna. Hoppas på få biverkningar och superskydd!

Snart dags för pasta carbonara här, men först lite Phoebe Bridgers och bok. 

Kram ❤️ Johanna