Och här satt jag på en höjd och bara njöt.

(null)

Fick sådan livsenergi av förmiddagen. 
Satte oss i min lilla röda pärla med människopärlan och fikaryggsäck, medan Göran och lilla Frida åkte i bilen bakom. Genom kuperat landskap på lite tjälsliriga vägar med glittrande solstänk genom skogen, så for vi till Singoallas grotta - mitt i skogen.
En kortare promenad på lite oländig stig med stenar och rötter, och klart sluttande sidor mot sjön. Otroligt vackert och skönt att vara ute i vårvintern. 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

Tog oss en sväng till Lidsjö och hälsade på min äldsta bonusdotter och hennes svärisar. På hästlandet verkligen. Väldigt rofyllt och idylliskt, kul att se dessa stora pållar!

(null)

(null)

Så ljuvligt för själen. 
Sådana kontraster mot igår, då vi såg dokumentären Hör min röst på svtplay. En Journalist, född och uppvuxen i Iran som sedan några år bor i New York på grund av hotbilden mot sig. En stark, modig kvinna som hela tiden vänt sig mot påbudet att alla kvinnor ska täcka sitt huvud. Hon vill vara fri, bestämma själv och har många med sig - både kvinnor och män. Människor som arbetar emot påbudet och satsar sina liv på att regimen måste störtas, för att folket ska bli fria. Den drabbade så hårt, som ett slag i bröstet. Tårarna rann, av sorg för de straff de fick, för de liv som tog slut. Och en ilska över att män, religion, ska bestämma över kvinnor! 
En viktig dokumentär, ut många perspektiv. För kampen, modet att protestera och för det grundläggande med människors lika värde. 

Och här satt jag på en höjd, i mossan.
Med mitt kaffe.
Och bara njöt.

❤️
Joey



Kommentera här: