Johanna Roth

Ikväll var det dags för ny digital AW med vännerna Sven och Annika. Fick bli räkmacka även denna gång, men idag köpte jag från Askelyckan. Också väldigt goda! Fick bli varsin kokostosca till dessert, som även de var väldigt goda.

Vilket år egentligen. När hade en annars kommit på det här med digitala afterworks? 

Tekniken har onekligen varit en räddning på många sätt, för att få något slags socialt liv med andra, som en inte bor med. 

Ändå fint att ses så, när en inte kan ses IRL. 

Allt digitalt och utomhusdejter är bättre än inget. 

Har fått social abstinens, av att ha jobbat hemma varannan dag, käkat för mig själv oftast och druckit kaffe vid datorn. Känner mig lite utarmad, så att sitta mitt emot våra fina vänner och åtminstone SE dem var en fröjd!

Läser nyheter om ömsom Astra Zenecas vaccin, nya rapporter och fördröjning av vaccinering igen. Samtidigt hör jag om uppgång i hela Sverige av nya fall av covid. Låt det backa...det räcker nu.

Är så utled, så sorgsen över allt elände, sjukdom och död i virushelvetets spår - precis som alla andra. Om precis alla förstod faran med det, om precis alla var lite mer försiktiga, lite mindre sociala så kanske det kunde stävjas och inte blomma upp igen. 

Det räcker verkligen nu.

Tänk när det rapporteras ut att nu, nu kan vi ses igen. Nu är flertalet av befolkningen vaccinerade och skyddet är så bra att restriktioner inte längre behövs. 

Det kommer nog kännas som att ett världskrig tar slut. Då, när världen, livet öppnar sig igen.

Då är det värt att sjunga ut, dansa ut på gatorna och fira livet!

Tills dess får vi fira livet ändå, lite då och då.

Utomhus, eller inomhus med våra närmaste och digitalt - för att upprätthålla vänskapen, samtalen och det som gör livet så speciellt: kärleken till andra människor.

Omfamning!

❤️

/Joey