Johanna Roth

Den musikgrupp, eller trio (som blev kvartett) som jag var en del av under många år, hette först Aprilväder. Det skulle anspela på ombytlighet, tvära kast och lite av allt. Vi ville inte låsa oss till en särskild genre, eller stil utan ville göra det mesta till vår egen grej. Ibland blev det visa, ibland folkmusik, ibland jazz - det bästa av det mesta. 

Som vädret i april, som idag som innehöll allt av supersol, hagel, regn och snö. 

Dagen började med sol och slutade med sol, väldigt härligt dock!

Gick en runda efter jobbet, lyssnade på podden Britta & Parisa. De tog upp  uttalandet som Ola Rapace gjorde i Stjärnorna på slottet, där han förminskade sin ilska. Jag tyckte det var bra att de lyfte det, för det uttalandet har gnagt i mig. Han förklarade att han aldrig slagit någon kvinna, men absolut har kastat saker i väggarna och sagt dumma saker i ilskan. Som om det vore okej. Liksom mindre dåligt. Fastän det skrämmer och skapar osäkerhet, obehag, rädsla för den som är i närheten.

Att inte ha den självkontrollen att en kan låta bli att slå i väggar eller kasta saker omkring sig, är ett problem. 

Att inte förstå att det är ett problem, är ju ett ännu större problem. Att förminska den handlingen är liksom sjukligt, tänker jag. 

Vet inte om ni såg avsnittet, och har reflekterat över det...hur tänker ni om det i så fall?

Finns mycket att fundera över, i vår värld.

Över beteenden, politiken, miljön...över det mest som engagerar så klart.

Som tur är finns det också mycket att glädjas över och vara tacksam över.

Som aprilvädret idag till exempel. 

Sol, blå himmel, ljuvlig promenad. God mat, och fix i köket med bästaste sambon, lite matprat och lugn kväll. 

Kram ❤️ Johanna