Lite crazy sådär!
En ville ju inte gå in när solen är på väg ner och det blir så där ljummet och skönt.
Att sitta där under äppelträdet och höra alla möjliga sorters småfåglar, och inte en enda mås, gör verkligen att pulsen går ner.
Att dessutom kunna sitta still utan att svetten rinner, och hela livet känns som en njutning…magiskt. Dessa dagar har varit en verklig lisa för själen. Alla borde ha ett litet ställe där de får uppleva just det.
Innan vi for hem idag sa jag hej till korna, och att vi ses nästa vecka igen. Det känns bra att varva lite med hemma och Österlen, även om jag gärna hade åkt en vecka till London och Englands landsbygd också. Kanske kan det bli det nästa år ändå!
Det är en ynnest att ha ett ställe att åka till, särskilt i pandemitider. Att ha lyxen att kunna få omväxling, det är inte självklart.
Nu blommar det på vår lilla höjd på framsidan, så fint med stäppsalvia och, vad jag tror, malva. Någon som vet?
Här är vår trädgård skön för ögat, medan det i stugan mest är hö- och mossbeklädd gräsmatta och inget som blommar. Där är avkopplingen att lyssna och se kossorna, gladorna som flyger tyst med stora vingslag. Funderar lite på att ändå sätta någon
blommande buske eller två, i stugan. Vad kan trivas där tror ni, med mycket sol och mest sand istället för jord under gräset.
Gick en svettig och skön långpromenad när jag kom hem idag, åtta kilometer, med Inte din morsa i öronen. En podd med Ann Söderlund och Sanna Lundell. Bytte sen till lite jazz som sambon faktiskt letat fram under detta stereonördår som han haft. För att
testa anläggningar behövs ju musik av olika slag och det är ju extra härligt när han vaskar fram jazz med BARA kvinnor dessutom.
Nu blir det en stund med bok under sedumtaket innan lasagnefix och fotboll!
Jo, tro det eller ej, men i år har jag faktiskt följt det lite och sett några matcher. Lite crazy sådär!
Kram ❤️ Joey