Då visar jag gadden.
En mellanrumsdag är bra.
En dag att landa i, emellan nya mål. För att samla ihop mig lite, packa upp och packa om, ta hand om växterna, tvätta.
Och sitta i trädgården en stund, under taket, och ta in det som finns nära.
Klematisen blommar på garageväggen, vackert att se! Smultronen är goda, vinbären börjar mogna och lavendeln har slagit ut. Alltid händer det något.
På mitt inlägg igår, fick jag en så fin kommentar av en fantastisk chef jag nyligen haft.
"Härliga Johanna saknar dig. Mitt arbete med dig där du ibland var getingen mot mig men balsam mot våra patienter".
Det gjorde mig glad, att det går att se varför jag blir en geting (eller näbbgädda som jag också kallats) och att det faktiskt kan vara något bra. När beslut, eller idéer, strider mot mitt sätt att vilja arbeta på och som på något sätt orsakar försämringar
för patienterna, så reagerar jag. Jag tycker att en av de viktigaste sakerna med att vara sjuksköterska är att vara patienternas advokat på något sätt, att strida för deras intressen och försöka få det så bra som möjligt för varje individ med
det vi är satta att ge. Det är min skyldighet att reagera och agera när försämringar är på väg att ske.
Jag kan inte vara tyst när jag tycker att något är fel, orättvist. Då visar jag gadden. Eller ryter från strupen, och visar tydligt mitt missnöje. När det kan ses som en styrka, så blir det nog ofta bra. Då blir jag mer benägen att ta in andra
perspektiv, att fälla in gadden och lyssna in, ändra riktning en smula för att det lättare ska gå igenom.
Jag tänker att den som kan se det så, är en väldigt bra chef. Så tack❤️!
Denna klänning liknar tyget på det påslakan jag hade i min barndom. Med klargula väggar matchades det med blommigt påslakan, som jag älskade. Tyvärr gjorde jag mig av med det i någon flytt. Hade velat ha det nu, så fint och glatt. Älskar klänningen,
som att gå runt i det glada påslakanet!
Kram och god måndag!
❤️
Johanna