De där små stunderna.
En fredagkväll av det bättre slaget, när vi hamnade hos äldsta bonussonen och hans fina familj, Kamilla, Leia och Lukas.
Fick gott grillat, potatisgratäng och god dryck. Fina samtal om livets banor, relationer som inte alltid är av det önskade eller det lättare slaget, och så dans och bus.
Jag har så många bra människor i mitt liv, och mina barn inte minst. Så underbart att få ha dem i mitt liv, få vara en del av deras. Ljuvligt är ordet!!
Lilla Lukas är i gångträning, ett par meter åt gången. Tänk den utveckling som de små liven gör sina första år! Vilken energi det måste ta! Tänk om vi gjort lika mycket, då hade vi behövt sova mycket mer, gråta en del av frustration liksom skrika högt
när det faktiskt - för en sekund - blir precis som en vill!
Efter lång sovmorgon med åtta timmars sömn (händer möjligen en gång per månad) så mötte vi mamma och pappa på favoritfiket. En fin, och god stund, när jag smaskade i mig en mördegsbakelse med lemoncurd och jordgubbar…så gott!
Min fina mamma, på sitt åttiotredje år. Är också så tacksam för det, att få ha dem i mitt liv - båda två - med både knopp och kropp i gott skick. Det är ju inte självklart, så många som mist familjemedlemmar alltför tidigt, som inte längre kan lyfta
luren och berätta när något roligt hänt, eller när en vill fråga om just det där som hon eller han alltid varit bra på. De där små stunderna, som betyder så mycket. Jag vårdar dem ömt.
Igår fick den här gröna sköna följa med hem. Köpte blommor och skulle bara kika in på Indiska en sekund, och då hängde den där! Varsågod, sa skönheten.
Tack, sa jag.
Bara sådär!
Nu blir det lite sång, lite läsning och framåt kvällen lövbiff i gryta med champinjoner, kalvfond, vitlök, soja och cashewnötter. Och ikväll tar jag nog mig ett glas rödtjut till, minsann!
Kram❤️❤️