Johanna Roth

Det är inte ofta jag vaknar av mig själv, utvilad. En sådan lyx, i dessa tider, att få vara ledig. Varit trött i veckan av det lilla förkylningsvirus som ansatt mig. Ganska lindrigt men som ändå stört nattsömnen och som gett immunförsvaret något att kämpa emot. 

En promenad ner till stan på morgonkvisten, förbi Växjösjön, gav mersmak. Handlade tulpaner och faktiskt ett par plagg i folktom butik. Några trosor, en tisha och en klänning fick det bli. 

Mitt manus har idag skickats till ännu ett par förlag. Det är inte utan att det ger lite pirr i magen, bara känslan av att ha skrivit klart och faktiskt skickat iväg det. Oavsett vad som nu händer känns det stort.  

Emellanåt händer oväntade saker som förgyller livet ytterligare. Häromkvällen kom det meddelande på Messenger från en gammal kompis från samma by där jag växte upp. Fick pepp och kärlek, tips och en fin skrivstund med henne. Det gjorde mig innerligt glad! Älskar när folk gör, och inte bara tänker att de borde höra av sig. Det betyder verkligen något att få de där raderna, delandet av livet, av händelser som drabbat. Som en skön kram genom etern.

Suttit och sjungit lite idag, skrivit på mitt andra manus och pratat med bonussvärdottern. 

Ska snart ut och gå en sväng till, vill slörpa sol!! 

Det var icke denna klänning jag köpte idag, utan en annan svart, clean, rak modell. Denna klänning från indiska älskar jag dock. Som en höstblomma. 

Önskar er en go fredag!

Min dag kunde inte börjat bättre. 

Tack Moder Jord för det!

Kram ❤️ Johanna