Det är då det blir riktigt stort.
I morse var det minus fjorton. Krispigt och gnistrande, sagolikt vackert.
Tog en bild från trapphusets balkong före sju, tagen mot cykelförråd och trädgård. Så konstigt att det sedan bara var någon minus när jag gick från jobbet runt fem.
Vill ha glimrande, krispig vinter lite till...! Älskar det vita täcket, lugnet det ger. Och lusten det ger, till rörelse och lek utomhus.
Skönt att vila ögonen på tulpanerna, tycker om att unna mig färska blommor varje vecka. Så lite gör och ger så mycket.
För rummet, balansen, för mig.
Gjorde en riktigt god kräftrisotto ikväll, med chili och citron, och parmesan. Det är nästan något meditativt med risotto, det där lugna tilltagandet, liksom lite i taget innan det får sin rätta "tjocknad", den rätta konsistensen.
Vi har det bra, tänker jag ofta.
Som kan unna oss färska blommor, laga den mat vi vill ha och inta den dryck vi gillar. Ibland långkok med finess, ibland en grillad korv i all enkelhet. Och båda sakerna uppskattar vi lika mycket. Kanske är det just det som gör det så bra. Att kontrasterna
finns. Att vi kan unna oss dem, ha förmånen att välja.
Och kanske ännu mer, att när en inser just det - det är då det blir riktigt stort.
Sov gott❤️
/Joey