Vi hade kunnat le.

(null)

Små julstjärnor i grupp är så fint, liksom större än en ensam stor. Som att ensam inte är stark, utan behöver andra för att få drivet framåt, för att blomma fullt ut. Då kan vi blixtra och glimma, när vi kan tanka oss med kärlek och energi i vårt hemma. I vår bubbla. 

Läst brev från mina tonår, till vännen Lola. Det ena om att vi skulle ut och festa, hur kul det skulle bli. Det andra var ett rop på min vän, en fnurra på vår tonårsvänskap när någon annan tycktes ha tagit min plats. Men vi red ut den, kanske var det ingen fnurra. Bara tonårshjärnan som snurrade till för mycket, tolkade in. Hon gjorde inget av ont uppsåt, det  var en trygg vänskap. En lugn hamn som jag kanske inte alltid vilade i med mitt hjärnsnurr. Men hon var där hon var. Lugn, välkomnande.

(null)

Tog en promenad runt sjön med din man i dag, Lola. Pratade om dig, om livet, om svårigheterna det är att förlora någon. Om vad som händer sen. Ingen vet. Fast vi önskar att vi visste. Hade velat ta en promenad med dig, höra hur du tänkte och kände om livet nu. 
Solen sken idag, det gillade du vet jag, liksom jag. Vi hade kunnat le åt den. Åt den blå himlen.

(null)

Igår hade vi glöggprovning med vännen Göran. Alkoholfria sorter där den klara favoriten var Herrljunga Äpple & kanel. Så fräsch och inte så söt! Saffran var sämst, då dem var übersöt.

(null)

(null)

Strukit, tittat på så mycket bättre och gråtit. Tittat på musikhjälpen och gråtit. Slagit in julklappar och njutit av Tommy Körbergs Jul.
Sjungit, eller försökt, en stund men rösten är inte där. Tror att jag har nya polyper som ställer till det. Ojämn förmåga, och sista veckorna har den varit rätt tuff att hantera. Sätter mig och tror att det ska gå men så känns det som en hinna över stämbanden. 
sjukt irriterande. Hoppas på bättring och ska småningom till öron-, näsa-, halskliniken för koll. Blir bra!

Kram ❤️ Johanna 

Kommentera här: