Olika roller.
En stunds snack i köket, med brorsan, och sedan med sambo, dotter och även far, för att samlas innan hemfärd till Stockholm.
Kaffe och småprat som uppladdning för alla olikas sysslor. För min del inför långpromenad i oändligt vackert, kallt väder. Så skönt att väcka kropp och knopp till liv med träning eller promenad. Som att tankar lägger sig mer till rätta efter fysisk
ansträngning, som gör det lättare att ta sig an dagen.
Tänker på att vi väl alla spelar lite olika roller, beroende på vilka vi möter eller i vilket sammanhang vi befinner oss i. Sättet att spela, eller förmågan att spela (eller att låta bli) ändrar sig ofta utmed vägen, med åldern tror jag. Om en tillåter
sig, och kanske rycker mer på axlarna åt det. Det spelar inte så stor roll med åren, om människor tycker saker.
Förhoppningsvis landar en i tryggheten att det en är, med alla sidor, får tas emot bäst det vill. En kan inte bli älskad av alla, men tillräckligt många älskar en nog oavsett.
Innan det lugnet infinner sig, innan alla känslor landar, så är det så klart kaos. Tankar om hur en varit, är och kommer att vara. Om en iklätt sig många olika roller genom livet, så tar det kanske längre tid att landa i att en duger - precis så
som en är.
Det får ta tid, och behöver kanske marineras
en del innan det liksom får sina rätta konturer. Tror dock det går att bli vän med de där sidorna, oavsett vilka de är. Om en behöver känna in en längre stund i sociala sammanhang, eller om en kastar sig in i det med hull och hår för att sedan behöva
backa. För att samla ihop sig sedan, efteråt.
Vem säger att det är fel?
Det är olika sätt att förhålla sig, olika sätt att vara. Bara så.
Kram ❤️ Joey