Smått redo för världen.
Min kropp och knopp fick vila även denna dag. Ställde klockan som vanligt och steg upp och duschade, åt frukost men kände då att en dag till skulle vara bra för att återhämta mig.
Det fick bli så. Varit ute i trädgården och fotat lite, snart blommar Prydnadsapeln!
Grannen har projekt miniväxthus med örter och tomater, hoppas på god tillväxt och rikedom av solvarma tomater. En sådan lyx!
Kollade på Hjälp! Vi har köpt en bondgård igår. Blir onekligen inspirerad och imponerad av deras driv och energi, och jag tänker ju ibland att en skulle göra sådär. Bosätta sig på landet, gå all in med odling och leva mer jordnära. Sen tänker jag att
jag skulle nog inte stå ut så länge med det. Men kanske, när vi köper nåt fint på Österlen som nästan penchos...då...!
Läst ut femte och sista delen om familjen Neshov. Har lite sorg över att den nu är slut, som det lätt blir av bra böcker där en följer några personer över tid.
Började i Alex Schulmans Bränn alla mina brev, som också direkt fångade mig. Han skriver verkligen otroligt bra om sin inte helt okomplicerade barndom och dess påverkan genom livet.
Tänkte laga lite mat, blir kycklingfiléer stekta i smör, vitlök, timjan, salt och svartpeppar. Gör en liten dressing på citron, olja, honung och kryddor och häller över och in i ugnen. Till det blir det potatismos. Jag tror att magen vill
äta riktigt, och jag tror att jag behöver det.
Sedan tror jag att jag, imorgon, så smått är redo för världen igen.
Kram ❤️ Johanna