Om en grisfarm.

(null)

Idag fick själen lite balsam igen. Bonussonen Dante kom på kaffe, och jag blev uppvaktad med presenter! Fint och mysigt att snacka en stund, att få SE honom och gnugga armbågarna mot varandra lite...alltså, dessa knäppa tider! Som jag ogillar den! 
En får vara nöjd med det som är, och längta efter andra tider. Det gör jag verkligen. Längtar efter långkramar med alla mina barn, och nära och kära! 

(null)

Återigen är vi där, med rejäl ökning av covidpatienter på sjukhuset. Tar det aldrig slut? Varför förstår inte alla att detta virus är väldigt potent, att det slår likt en tärning. Vem som helst kan bli hur dålig som helst, medan andra klarar sig galant. Nyckfull vidrighet. 
Jag hoppas innerligt att alla som erbjuds i tur och ordning tar vaccinet. För att vi ska ha någon chans till normalisering så småningom. 
Det här kommer att hamna i historieböckerna, detta som jag inte haft en tanke på skulle hända. Hade gärna varit utan den erfarenheten.

(null)

Ska läsa ut tredje boken i serien av norska författaren, om Torunn som tagit över gård och skötsel av sin fars grisar efter hans självmord. Den är riktigt bra. Gillar det lite långsamma, det liksom skitiga i dem. Grislukt, nedgången gård och en slags råhet till flärdfulle farbrodern Erlend som lever lyxliv i Köpenhamn och som har romantiska drömmar om upprustning och renovering. 

(null)

Var förresten och köpte Alex Schulman’s Bränn alla mina brev och Skynda att älska. Föll för hans språk i Överlevarna. Blev förvånad själv då jag inte varit alls förtjust i honom som person, och hans snabba sätt att döma och utdela hugg. Men hans språk i bokform är fantastiskt, och han har ett djup som i alla fall inte jag förstått tidigare. Kul att bli överraskad!
Ser fram emot den läsningen.

Men först, om den lilla grisfarmen på landet.

❤️
kram Joey

Kommentera här: