Nästan överväldigande.
En paus i solen efter jobb, med bästa glassen. Då är det liksom vår.
Så otroligt skönt, att få njuta en liten stund. Lyssna på fåglarna. Titta mig omkring, på trädgården som snart står i full blom.
Längtar efter det, men vill samtidigt stanna tiden. Låta det börja knoppas, blomma långsamt. Låta tiden ticka lite tröttare så att vi får njuta av våren länge.
Vill ju samtidigt att tiden ska gå fort så att vi kan leva nästan som vanligt.
Men ändå.
Den här ljusa, ljuvliga årstiden...
När det dag för dag brister ut i först nynnande, sedan i full sång.
Ljusgröna björkar, blommor, grönt gräs och en nästan överväldigande bokskog.
Kram ❤️ Johanna