Så mycket kärlek.
Vilken ljuvlig kväll!
Mitten av september och luften är ljum, vinden stilla och himlen magisk. En stund här är som bomull för själen efter jobbdagen, efter provtagning inför eventuell studiedeltagande och så mathämt på maxi.
Fortfarande är blommorna levande. Inte så pigga men blommar ändå om igen.
Fick hem nytt överkast också, för att boa lite till i min älskade unges rum. För att få liv och kärlek och känslan av ombonat liksom.
Det är faktiskt ett väldigt vilsamt rum. Tänker att farmor Maja kanske fortfarande är där och smeker täcket fastän Frida inte är kvar. Kanske är hon också i Malmö och ger en klapp på hennes kind när hon sover. Där var så mycket kärlek i den kvinnan. Så
mycket omsorg. Jag kommer nog att sakna henne hela mitt liv, och också minnas med ömhet.
Idag fick jag en dikt skickad till mig.
Från en f.d. Kollega från tiden på ett av stans äldreboende där jag jobbade i många år. Kollegan Ulla och jag brukade göra små installationer med vackra saker, kanske en liten bild, ett tänkvärt ord eller en dikt. Och denna skrev jag 1993 och var en del
av dessa som installationer. Så fint att få💞!
Som hon skrev idag är det ändå så jag, som jag då tänkte 23 år gammal och som jag fortfarande tänker, 50 år gammal.
En god kväll.
Käk på balkongen, småprat om dagen, om ett fantastiskt roligt mail (som jag ska berätta om en annan dag).
Lets Call It a day.
Kram❤️