Bra för en mammas hjärta.
Det börjar bli vackra färger ute. Som en palett åt den rosa-orange-röda skalan blandat med, fortfarande, väldigt klara gröna. Ljuvligt vackert som ger energi.
Känt att sista tidens jobb bitvis är övermäktigt faktiskt. Arbetet i sig är otroligt roligt, att pussla ihop för bästa lösningen för just den patienten jag har där och då, att liksom göra det individanpassat i den mån det ändå funkar. Men det är mycket
funderingar på alla som står i kön, hur vi ska kunna erbjuda operation inom hyfsat rimlig tid och utan för mycket lidande. Många ringer och undrar ju nu när det är deras tur, fastän väntan verkligen är orimligt lång på grund av uppskjutna operationer
i samband med corona.
De allra flesta är så fina och gulliga trots att de får tråkiga besked om ännu lite mer väntan. Det är ju trösten och glädjen, att ha kommunikationen med patienterna. Att få gensvar och feedback och när en lyckas hitta operationstiden som är så efterlängtad...då
är det fint!
Fick lite tips av världens bästa chef idag, för att hantera när det kör ihop sig för mycket. För att både jag och kollegan ska hålla ihop över tid. Det blir nog bra. Vänlighet mot sig själv ska inte underskattas!
Att träna, eller ta en långpromenad är att vara vänlig mot sig själv efter jobbet.
Behöver det för att ladda ur och om.
Gick förbi mor och far för att kolla läget, stod utanför dörren och pratade en stund.
Pratade en liten stund med denna glada böna också. Känns fint att höra rösten, medan hon och sambon gick på promenad till vinylbutiken i närheten. Planerade kvällens besök av kompisar som också flyttat ner.
Tack Moder Jord. Det är bra för en mammas hjärta att höra sin unge må väl.
Imorgon ska jag jobba hemifrån en del, och också få en ny cortisonspruta i min knashöft. Vet att dygnet som följer inte blir så kul men ser fram emot förbättring om någon vecka!
Nu blir det lax i ugn med solrosfrö- och parmesantäcke samt blomkålsris.
Kram ❤️ Johanna