Bara så får andra känslor plats.
Idag var det tungt, så tungt.
Min älskade Fridis och hennes Oscar kom med hem igår eftersom det skulle firas födelsedag. Vaknade upp här, och jag lämnade dem vid lunch hos hans föräldrar och sa hej då. Tåget skulle gå till nya hemstaden ikväll.
Vid farvälet där vid bilen brast det.
Så tungt att det kändes som att hjärtat skulle gå sönder. Jag är ju glad för deras skull men vilken sorg det ändå är, att eran av att ha sitt barn hemmaboende är över. Tiden är förbi.
Och det ska ju vara så, så klart. Det är ju också underbart att hon vill utforska, suga i sig och är hungrig på livet. Att hon är vuxen nu! Men ni som varit med om det, om separationen, ni förstår.
Jag vet att det kommer att bli bra, sorgen och saknaden kommer att förvandlas till ett lugn och nyfikenhet på hennes nya liv även om jag alltid kommer att längta. Tills nästa möte.
När jag kramat om och pussat tinning åkte jag. Med tårarna rinnande utför kinderna. Torkade av dem innan matt-inköp på Stenbäcks. Behövde boa om rummet, som nu ekade tomt av icke-liv och inget fint kvar.
Lite teckningar, någon som Frida målat och även en oljemålning av henne, fick bli konstverken utöver tavlor.
Blev fint ändå. Liksom lugnt.
Legat där en bra stund. Suttit på stolen. Tänkt och gråtit. Låtit det vara så. Låtit det få kännas. Enda sättet att få ur mig det, komma vidare och framåt. Finna ro. Vet att det kommer att kännas bra igen.
Men vet att gråten måste få komma ut.
Bara så kommer andra känslor få plats.
Älskar tavlan på min unge, och av min unge.
De andra är bilder tagna i Italien där vi var 2006, med min Fridis pappa och hennes bröder. Också vackra bilder.
En lång promenad på drygt sju kilometer har det också blivit. Så välbehövligt syre, som en läkande kraft.
Det börjar bli höst.
Onekligen passande för mitt inre liv.
Men det kommer en sol även dessa dagar.
Kram❤️Johanna