Nytt syre.



(null)

Att se erfarenheter som något att lära sig av, även om de varit väldigt tuffa, onödigt jobbiga som ställt livet på ända. Som fått en helt ur balans och varit som en käftsmäll. Som under en tid kanske tagit musten ur en.
Men att ändå, efter ett tag, kunna se dem som en minnesbank, ett känslokonto att plocka ur när liknande händelser, eller möten sker igen. Att det som hände kanske kan ge nya perspektiv till livet och få en att växa. På något sätt bli starkare, tryggare i sig själv. 
Det tror jag är möjligt. 
Jag vet att det är möjligt.

Det är ju en styrka att kunna gräva i den där banken av erfarenheter för att fundera ut, vända och vrida på det som varit för att få ut något bättre. För att lära om, lära nytt.
Kanske kan en del ha haft med en själv att göra. Sättet att möta svårigheter, beteendet mot andra, synen på en själv och sina medmänniskor kanske behöver stötas och blötas. Kunde en gjort det bättre? På ett annat sätt? Vad hade hänt om en gjort si eller kanske så? Kanske kan de sämre sidorna bli lite bättre, om en vill det. För att livet, mötena och relationerna ska bli bättre.

Eller kan en bestämma sig för att livet alltigenom är orättvist och att en själv har blivit och är orättvist behandlad. Att en själv är värd så mycket bättre, men att människor omkring en aldrig har kommit till den rätta insikten. De har missförstått allt medan en själv bär på sanningen. Den om sig själv, som ingen annan förstår. 
Det sistnämnda perspektivet blir lätt en våt filt som omöjliggör självreflektion, som inte tillåter utveckling och som cementerar ett skeende, ett beteende. 

Vi är alla olika.
Ser saker på olika sätt och har olika förmåga till att reflektera över våra beteenden och hur vi liksom vill tänka. 
Om en vill komma vidare, trots allt som varit, så är nog det viktigaste att förlåta. Både andra men kanske mest sig själv. 
För att släppa taget och tillåta nytt syre att komma in. 

❤️
Kram Joey

(null)


Kommentera här: