Johanna Roth

En kraftpromenad fick börja dagen. 

Att gå genom stadsdelarna i det stark höstfärgade landskapet är lite magiskt. Det gäller att se, lyfta blicken och ta in att det nu är otroligt vackert tänker jag. Tänk om det går att samla på de bildminnena och ta fram dem när bladen faller och annan färgskala tar över....det hade varit bra för själen.

Får jag önska så skulle jag vilja ha en riktig vinter, med mycket snö och tio minus som liksom bäddar in världen i det dova ljudet. Med knarr under skorna och isande andedräkt. Röda kinder och varm choklad. 

Önska kan en ju. Hoppas att Moder Jord orkar.

Som guld! 

Och fortsatt så otroligt grönt.

Sitter nu i mellanrummet.

Ska nog ta mig en macka och andrakaffe medan operettmusiken ljuder från musikrummets anläggning. 

Börjat läsa Gileads döttrar av Atwood. Kopplade Tjänarinnans bekännelse och Handmaids tale till fanatism, precis som när jag läste Två systrar som bygger på verkliga händelser om två systrar som blir radikaliserade och åker till IS-styrkorna i Raqqa. Liksom samma sak fastän de säger sig tillhöra olika regimer, olika religioner men allt bygger på skrämsel, rädsla, hot, tvång och våld. Skrämmande på alla sätt. Atwood skriver riktigt bra, så att en kan känna hur det skulle vara att ifråntas allt och tvingas in i något så oerhört. 

Träningsvärk idag. Prövade lite från ett crossfit-program på youtube igår förutom styrketräningen och tänkte att shit så tråkigt (framför allt faktiskt) då upprepningarna känns oändliga. Och shit vad jobbigt med alla upphopp och kråmande och så upp igen...säkert galet effektivt men kul? Njae. Ska försöka lite till, kanske upptäcker jag att det blir lite roligare som omväxling ändå? Vi får se.

Nu macka och kaffe, bok och hysteriskt vacker musik.

Kram och god söndag!

❤️