Jag är inte rädd, jag kan...!
Bestämde mig för att jag skulle hålla mig borta från all uppdatering om virus och pandemi idag. Skulle bara läsa nyheterna på morgonen, sen noll. För att orka. För att få in annat i huvudet, i systemet för att inte förgiftas av oro och hemska nyheter.
Måste samla på goda saker, positiv energi, sång, musik, kärlek för att fortsätta gå. För att hålla hoppet uppe om en annan tid.
Gick en långpromenad efter långfrukost och en sångstund. Köpte en vacker ros till älskad farmor, som idag skulle fyllt 107 år. Är så tacksam att jag fick ha henne i mitt liv så länge som jag fick ändå, i trettiotre år. Hon blev nästan nittio, och hon
var verkligen en fantastisk människa, en fin förebild.
Mamma och pappa hade också prytt graven med rosor dagen till ära!
Bilden är från min brors bröllop och farmor Maja höll tal. Hon var nog lika glad som min brorsa denna dag! Tack älskade farmor för all den kärlek du visade mig, oss. Bättre än du har aldrig funnits.
Har införskaffat mig fodrade martens idag. Tänker att om vi ska tillbringa många dagar utomhus med våra vänner och familj även framgent så ska jag inte frysa! Så nu kan jag hålla mig riktigt varm från topp till tå, så att vi kan ha fler galna upptåg på
vår bakgård!
Suttit och sjungit i eftermiddag också, säkert i två timmar nu. Det är bästa energikicken, bästa flödet av känslor kommer där vid pianot.
Är glad för att jag är en av fyra som ska sjunga in advent i kyrkan...känns stort för att det är första officiella framträdandet på två år (sen jag var sjuk) och för att det är nu i dessa märkliga tider. Det kommer kännas högtidligt och väldigt
roligt, lite läskigt men fint. Måste bara lita på min röst, min förmåga igen. Jag är inte rädd, jag kan sjunga....!
Blir lite läsning en stund innan matfix. Besviken när jag såg att fotbollen skjuter undan Så mycket bättre...hu sicken hädelse, om ni frågar mig. Kanske det får bli en film då. Något förslag, någon?
Kramar ❤️ Johanna