Även detta år.
Så blev det första advent.
Även detta år. Tjugotjugo. Ett år vi för alltid kommer att minnas. Men helst vilja glömma.
Ändå vaknar vi idag till lite kyla och lätt snöfall, hög luft och blå himmel. Så skönt, liksom en viktig tröst när vi är många som helst hade stått i någon vacker lokal och sjungit in advent.
Satte mig vid pianot och sjöng in den för mig själv. Det funkar det också men att dela med sig av sång och musik är ju ändå det en helst vill. Ge sången utrymme i andras hjärtan och sinnen.
Ett minne fr FB dök upp, från 2015 när jag och dottern kollat på Historieätarna. Fint med ljusen vid advent, av flera anledningar.
Tog en härlig (och lerig) promenad i skogen med dessa två flickor. Gick in mina fodrade Martens som dock är rätt stela ännu, liksom otympliga bland grenar och rötter men ändå. Bra att de fick komma ut, börja formas till mina. Luften var ljuvlig, liksom
pratstunden och sällskapet. Så längtigt efter mer sånt här!
Försökte se glad ut men ser mest knäpp ut. Någon ska göra det. Att le in i en kamera är ju inte så enkelt, särskilt inte när en själv håller i den.
En stunds läsning nu blir fint, efter promenad och styrkepass.
Glad, fin och fridfull advent önskar jag er🌟
Kram Johanna❤️