Johanna Roth

Våra liv sätts på paus just nu.

På jobbet känns det som inför ett gig, som en uppladdning. Det är bara det att en inte vet när giget ska bli. Bara den nervösa känslan dansar runt. Nästan all planerad operationsverksamhet är avbokad även denna veckan, bara de som inte kan vänta görs. 

Vad har vi att vänta? 

Vad finns bakom nästa hörn? När slår det till? Eller gör det det? 

Och hur slår det i så fall?

Ingen vet.

Det är bara att försöka sitta lugnt i båten och vänta på det som verkar vara i antågande.

Och varför skulle det inte, egentligen. Varför skulle vi på nåt sätt undslippa denna farsot.

Att inte veta. Att egentligen inte kunna planera. Att inte veta hur hårt det kommer att slå mot gamla och redan sjuka eller mot andra helt till synes friska. 

Passar på att flexa ut lite tidigare.

Gå min dagliga promenad, lapa sol.

Ta in ljuset, värmen, lugnet.

Se knopparna, uppkomna blommor. Löven på vinterligustern. Anamma vårkänslorna mitt i denna märkliga vår.

Det är en dag idag också - ett uttryck jag lånar från en klok kvinna. 

Och så är det ju.

Idag skiner solen, och livet just här och nu är lugnt. Det är bra.

kram ❤️ Johanna