Johanna Roth

För mig tog det många år att känna att det faktiskt är ok, allt ovan skrivet. Att välja en kväll för mig själv istället för att träffa folk. 

Ibland tror jag att vänner och umgänge kan vara den energipåfyllare en behöver men ibland behöver vi nog samla ihop oss. Krama om oss själva och bubbla in oss. Tänker att de flesta nog behöver det ibland men så klart är behovet lika skiftande som antalet människor.

Tror att de flesta skulle må bättre av att ibland säga nej till andra happenings men ja till sig själva. 

Att landa lite nu efter sjukdagar och jobb, en sväng på stan var väldigt skönt.

Snart dags för lite matfix, som slömat då jag köpte färska kycklingspett och potatisgratäng...gott och lätt så här på fredagen. Ett glas rödtjut vill jag avnjuta också minsann!

Sitter och läser DN. Jag kliar mig i huvudet och undrar över vem denna människa är. 

Hur han kan åka till misären, fullt av lidande människor, barn och vuxna, och göra det han gör? Min hjärna funderar ifall hans empatiska sida är helt fucked up (ett bra kraftuttryck ibland tycker jag)? 

Hur kan en ens tänka på att se dem i ögonen och ge de ett blad som säger att hos oss är ni i varje fall inte välkomna? För mig är det otroligt magstarkt.  

Jag förstår det inte, och det gör mig verkligen upprörd. Beklämd. Det är som att spotta och sparka på den som redan ligger.

För mig är det att gå så långt över gränsen.

❤️

Kram Joey