Kanske ännu mer i kris.

(null)

Det blev en dag hemma då lungsen inte ville som jag i natt. Hosta och inhalationer, som idag följts av motståndsandning och mer inhalationer. 

Kommer att hålla mig hemma några dagar för att vara rädd om mig på förmodligen klok anmodan. Känns konstigt. Som ju allt gör just nu, över hela världen. Grav astma är en av de dåliga sakerna att ha om viruset skulle hoppa på en, men till min fördel har jag aldrig rökt vilket verkar vara en tydlig riskfaktor. Hur eller hur....jag tror att jag gör klokt i att fortsätta vara avståndstagande ett tag framöver. 

Och jag ber just nu till stjärnorna, Moder Jord...att det ska drabba så lite som det bara är möjligt. Att det snart ska vända. 
Kanske är det ändå så att vi människor behöver förändra våra vanor efter detta. Kanske behöver vi fundera över hur vi kan hjälpa jorden, och de som lever på den att återhämta sig. Att vara mer rädda om allt. 
Om varann, livet. 

(null)

Läste i natt ut denna fina lilla bok, om en gammal man och oväntade möten som utvecklar sig. En bok om vänskap och kärlek på ett annorlunda sätt.

Vad vore vi utan kulturen?
Utan böckerna, filmerna, musiken, konsten...?
Så många som finner tröst och glädje, styrka och ro i det. I alla tider men kanske ännu mer i kris. Så viktigt för att ge själen näring. 
Vad lyssnar ni på för att få kraft?
Vad vill ni helst läsa?

Kram Johanna 
❤️

Kommentarer:

1 Anonym:

skriven

Klokt av dig, jag har också astma men den har kommit på gamla dar. Tror själv att det orsakas av min rökning trots att jag slutade för 20 år sedan. Hann ändå hålla på med galenskapen i 30 år. Det som ändå förundrar mig är människans enastående egoism. Jag hör inget om krigen längre på nyheterna. Jag tänker tex på Jemen! Vi har i alla fall mat, tak över huvudet, toaletter och rent vatten.
Men vi ska jämra oss över inställda resor till fjällen, solen, städerna mm. Är väl kanske bra att vi får en tankeställare. Tyvärr tror jag allt kommer att återgå till det vanliga när det här är över. Ingen tanke på att leva lite snålare med jordens resurser. Missförstå mig rätt, såklart jag också tänker på alla sjuka, dom som mist jobbet och förtag som går omkull. Men ändå.,.,
Hoppas hälsan står oss bi
Elisabeth

Svar: Så sant, men jag tycker att människor börjar förstå allvaret. Att det är något mer än bara inställda resor, och kan påverka hela livet. Vi ska vara tacksamma att vi har förutsättningarna som vi har, men vi måste tillåtas att vara ledsna för det som händer tänker jag. Det är en helt ny upplevelse, som är som en ond mardröm. Jag tror att människor för alltid kommer att bära med sig denna erfarenhet, med en ny tacksamhet oavsett. Tack, och detsamma till dig!
Johanna Roth

2 Anonym:

skriven

Det har du rätt i, det var mer i början som man gnällde. Så klart att detta är något vi kommer att minnas. Vi får hoppas att det planar ut innan sommaren.

Svar: 💞
Johanna Roth

Kommentera här: