Evig sårskorpa.

(null)

Himlen var alldeles rosa.
Som någon målat med akvarellfärg mot det ljust blå. Min kamera fångar det inte, men ni förstår väl? 
Kallt rosa. 
Ljuset i lägenheten blir fint, fast på Nåt sätt varmare. Inomhus.

(null)

Nåt var det med luften eller ljuset för efter jobbet hängde jag på dotterns dammsugning, och tog dammvippa och svabben efter. Sambon fixade toaletterna och vips så var det klart. Hade energi till en liten matinköpstur och hittade givetvis vackra tulpaner att njuta av också. 

Jag gillar verkligen nystädat.
Helst också ganska undanplockat men framför allt nystädat så barfotafötterna kan gå omkring utan störningsmoment. Som grus eller smulor. Rena, lena golv - det är Nåt särskilt tycker jag. 

(null)

Det är väl bara mammor som är sådär, som tänker på alla namnsdagar, som bakar bullar och alltid ser till att en påse ska till barnen. Eller som skickar ett vykort som hälsning.
Det är mammigt, och väldigt fint.
Som jag har erfarenhet av, så är det just mammor som gör sådär men ni kanske har andra berättelser?
Oavsett så gör det mig väldigt glad.
Och tacksam att just jag har en sån mamma. 

(null)

Det är inte alla förunnat att få ha haft det så, vare sig i vårt land eller världen över. Många är de mammor och pappor som verkligen strävat efter och jobbat för att vara den allra bästa för sitt barn. Som sett till att barnet har värme, trygghet, mat och kärlek med allt vad det innebär.
Men ibland funkar det inte. Ibland brister det någonstans på vägen.
Och ger sår för livet, som kan göra sig påminda i olika situationer. En evig sårskorpa som precis när en tror att nu...nu har den läkt, så rivs den upp igen. Och en får backa ett par steg igen för att hämta andan, samla ihop sig för att sen resa sig och gå vidare. 

Ännu en gång. Lite starkare. Lite mer mörbultad. Och lite mer ledsen över insikten men övertygad om att det trots allt går.
Det går ändå.

❤️
kram Johanna

Kommentera här: