Johanna Roth

Ibland undrar jag om Moder Jord vill försöka kompensera för världens kaos. Som vädret idag, fortfarande nästan tjugo grader över halv tio på kvällen. Så. Galet. Skönt.

Tack för dessa dagar.

För ljuset. Värmen. Livslusten.

Midsommar har vi firat på coronavis med våra goda vänner, som vi ofta varit med just denna dag. Allting är annorlunda men ändå samma. Mycket vatten har runnit under broarna, där livet befunnit sig på det yttersta för en av dessa vänner. Som ändå haft livet, turen, stjärnorna eller bara ett jävlar anamma med sig. Och rest sig. Varje gång. Så vackert att få ännu en midsommar ihop. Äta gott, leka, prata om just det här livet. Som vi får ett enda av.

Spända herrar med fysisk distans.

Men som vi saknar att kramas...!

Länge. Ömt. Varmt. 

Vissa människor gör det ont att inte få hålla om. Hoppas att vi snart får hålla om igen.

Fick fin midsommarkrans av Connie.

Bäste Niklas. 

Ingen kan missa vad han heter min fina sambo. Älskar hans leende!

Blev firad!

Femtioårsfirande:-)

Lite fint utspritt, allt firande. Fick akvarellfärger och block, bok och vackert ljus. Tänk akvarellfärger i resekit! Får bli min följeslagare till stugan. Sitta där och teckna, måla. Det jag ser. Eller det jag har i mitt huvud. 

Tacksam för en fin dag.

På många sätt. 

För att nu sitta i trädgården och lyssna på enträgna svalors musik. Sippa på rödtjutet.

Vad jag önskar att människor är kloka denna dag, och framledes. Låt oss hålla i, hålla ut hur trist det än är. Det är ingen lek. 

Småningom vänder det.

Då får vi hålla om.

❤️

kram Johanna