Det enda som funkar.
Åkte till landet före sambon, Lillbonus och hennes kompis skulle komma. Jag har ju semester medan sambon jobbade och Flisan skrev prov efter två veckors matte-sommarskola.
Liksom skönt att landa här och att känna att det nog vore okej att vara här mol allena också. Tänkt att jag varit för mörkrädd men nej, det hade nog känts ok. Här är så otroligt fridfullt. Suttit och tecknat, målat med mitt nya reseakvarell-kit, läst
och solat.
Före grill med burgare och diverse tillbehör blev det bad i ån. Även jag doppade mig, vilket var skönt efter varm dag. 23 grader visade termometern, och den var nog sann. Där är väl min smärtgräns ungefär...en sann badkruka som jag är.
Tjejerna var lite tuffare än jag...! De simmade några tag också.
Det är en fin liten å, som byborna fixat till med sandbotten och brygga.
De två som liksom hör ihop. Som ler och långhalm, som Piff o Puff. Lova o Felicia.
De började olika gymnasieskolor men hänger ändå ihop precis som förut. Fint!
Just nu hörs göken, diverse småfåglar och vindens sus. Inga traktorer så här sent utan nu råder tystnad. En rovfågel som bor i krokarna syntes över talltopparna innan. Mäktig vingbredd, och onekligen coola fåglar.
Min kropp är nära sitt grundläge idag, efter mastodont-akupunktur igår. Så otroligt god hjälp och det enda som funkar när musklerna fullständigt låser, krampar ihop sig.
I morgon efter frukost får det bli en promenad...hurra! Och ja, jag har rätt pjuck med mig!
Kram och god fredag!
❤️
Joey